Apokalypsens furstar

Session 36 - Strid med kända ansikten
... och en kort jakt genom tunnlarna

Dungeoncorridor.jpg
Rollpersonerna fortsätter att utforska de urgamla korridorerna under Red Larch

Aramis beslutar sig för att det är i rollpersonernas intresse att ta upp striden med de röster han hör. Han sitter därför kvar i sitt gömställe och ser snart hur en person han känner igen rör sig längre ned i korridoren. Det är halv-orcen Grund, som tidigare framstått som stadens narr och original på marknadsplatsen i Red Larch. Nu har han en helt annan hållning och verkar allt annat än ofarlig. Han svär och ropar åt någon annan att han är säker på att han hört ljud här ute i korridoren. De andra svarar bryskt och snart ser Aramis ytterligare två personer han känner igen, nämligen två av de råskinn som bevakade Bethendur’s storage, det stora lagerhus där rollpersonerna fann ett flertal spår angående mordet i Red Larch ett par dagar tidigare.

Strax innan de ska vända tillbaka i korridoren kastar Aramis en sten för att åter fånga de tre vakternas uppmärksamhet. Det fungerar och Grund utbrister triumferande “Hörde ni? Jag säger ju att det är någon här”. Aramis springer då tillbaka till de andra och signalerar åt dem att förbereda sig på strid. De gömmer sig i mörkret medan de hör uppretade röster närma sig. Det är tydligt att de båda vakterna från lagerhuset ser sig som överordnade till Grund och ifrågasätter hans hörsel. Men precis när de viker runt ett hörn förstår de att Grund haft rätt. Aramis sätter snabbt två pilar i den ena av dem och han faller död till marken. Grund och den andra vakten vänder genast om. Rollpersonerna hör Grund skrika något i stil med “Fort tillbaka, tillbaka. Vi måste hämta de andra”. Det gör att rollpersonerna känner sig tvingade att agera snabbt. Wyrin, Aramis och Siw (i sin skräckinjagande spindelform) sätter genast av efter de flyende vakterna, men Acio väljer att springa tillbaka in till rummet med stenarna. Han är övertygad om att han förstått hur de fungerar och att han kan använda dem för att aktivera fällan i den korridor i vilken Grund och den andra fienden springer igenom. Han gör ett försök att byta ut stenarna och mycket riktigt kan han höra hur ett djupt, dovt skrapande ljud stiger upp ur underjorden. Som om stora kugghjul rullar runt och hakar i varandra. Men sedan händer inget mer. De andra stannar i änden av korridoren där de tror att fällan finns och kan bara se på när Grund och hans banditvän skräckslagna springer över golvet, tillbaka in genom dörren till den kammare från vilken de kom. De slår igen den bakom sig och tystnaden ligger igen som en tjock filt över de urgamla korridorerna. Någon fälla har inte lösts ut. Åtminstone inte här…

View
Session 35 - Stenarnas gåta
När det tjuvläses dagbok (igen)

Journal.jpg
Rollpersonerna finner en dagbok som tillhör den mystiske Larrakh

I det urgamla stenrummet har någon uppenbarligen flyttat in nyligen. Rollpersonerna finner lådor med proviant, en enkelt säng, ett skrivbord och en liten bokhylla samt andra personliga föremål samlade i en kista vid foten av sängen. Även om rummet upptas av den blåaktiga sfär som finns mitt i det (i vilken också tre svarta stenar svävar fritt i luften) börjar Acio med att undersöka skrivbordet och finner där en dagbok. Den tillhör tydligen den mystiska man vars namn rollpersonerna stött på tidigare, Larrakh. Det visar sig, efter en del läsande, att denne är en präst i något som kallas för The Cult of the Black Earth. Han har blivit utsänd för ca ett halvår sedan, som en av tio präster, att söka efter ett särskilt föremål. I sina anteckningar förhåller sig Larrakh till andra personer i kulten och det verkar som någon som kallas för Hellenrae och en annan person benämnd endast som The Mud Sorcerer är hans överordnade. Larrakh hyser förhoppningar om att eftersom han funnit det föremål de letar efter, vilket av allt att döma är The Hourglass of Black Sand, så ska hans överordnande se till att han stiger i rang. Kanske så mycket att han ska få möta någon han endast nämner som “The Prophet”.

Efter att ha studerat dagboken känner rollpersonerna att mycket av deras tidigare teorier om Red Larch verkar stämma. Det är uppenbart att det finns en sammansvärjning i staden som kallar sig för “The Believers”. Enligt dagboken har de styrt staden de senaste tio-femoton åren i hemlighet och nu kontrollerar Larrakh dem. Vilka som ingår är inte klart, men det finns ju mer och mindre misstänkta resonerar äventyrarna innan de återvänder till att undersöka rummets större gåta – de svävande stenarna.

PÅ en vacker och mycket gammal marmorbänk i den södra delen av rummet ligger ytterligare tre stenar samt en anteckningsbok och vad som verkar vara en särskilt utskriven sida med intruktioner. Det står snart klart för äventyrarna att här har Larrakh och hans medhjälpare testat sig fram med trial and error för att försöka förstå hur sfären i mitten av rummet fungerar och vad den gör. Det verkar som att det är möjligt att placera stenar i olika kombinationer för att få ut olika effekter. Acio har en teori om hur det hela fungerar och det verkar som att det hela är löst, men rollpersonerna hinner inte testa sina teorier. Längre bak i labyrinten, i närheten av de båda statyer som fungerar som dörrar, håller Aramis vakt. Plötsligt ser han ett ljus i änden av tunneln han stirrar in i. Någon närmar sig. Av allt att döma flera personer.

View
Session 34 - Sammansvärjningens spår
Vad finns under Red Larch?

Black_stones.png
Vad är meningen med de svarta stenar rollpersonerna finner i djupet under Red Larch?

Rollpersonerna försöker bestämma sig för hur de ska ta sig vidare. De står vid den hemliga luckan i Illmeth Waelvurs vagnverkstad och väger för och nackdelar med att störta ned. De misstänker att de sju personer de sett anlända i mörka kåpor till Waelvur de senaste timmarna har klivit ned här och att flera av dem skulle kunna klassas som Red Larchs mäktigaste personer. Dessutom verkar de vara del av någon sorts sammansvärjning. För att ytterligare få bevis för sina misstankar så bestämmer sig rollpersonerna för att dubbelkolla två av de personer de misstänker, nämligen Aerego Bethendur, ägaren till lagerlokalerna där de redan funnit flera spår, samt Elak Dornen, ordförande i stadens styrande council och tillika mästerlig stenhuggare. Siw och Acio beger sig ut i natten för att se ifall de misstänkta befinner sig i sina respektive hem. Ungefär 15 minuter senare, efter att Acio brutit sig in i Elak Dornens hus och knackat på Bethendurs dörr, kan de konstatera att båda dessa personer inte är hemma. Det stärker rollpersonernas misstankar om att båda två, tillsammans med flera andra av Red Larchs mest inflytelserika, befinner sig någonstans under Waelvurs vagnfirma just nu.

Utan att ödsla mer tid beger sig därför Siw, Aramis, Acio och Wyrin ner i tunneln. Ungefär sju-åtta meter nedanför stegen hänger en fackla på väggen och lyser upp de första 10-15 meterna av en gång som vindlar söder ut. Rollpersonerna smyger längs den och kommer efter ganska lång bit ut i en enorm kammare. Den har ett fint, men gammalt stengolv och runt väggar och tak har tusentals år utan underhåll lett till att rötter och annan vegetation börjat klättra fritt över vad som säkert en gång i tiden varit en vackert utgrävd sal. En garderob med tio tomma klädhängare och två mörka kåpor finns i södra delen av rummet. Dessutom ligger där två stenmasker och rollpersonerna är nu än mer övertygade om att de följer spåren efter en sammansvärjning av folk som på något sätt är knutna till den senaste tidens oroligheter i Dessarin Valley. De tar sig ut genom kammarens enda dörr som finns ungefär mitt på den östra väggen. Den är stor och tung, gjord av sten med en rostig järnring till handtag och även om Aramis försöker öppna den så tyst han kan ger den ifrån sig mycket ljud när han skjuver upp den försiktigt. På andra sidan finns en nattsvart korridor. Dess marmorgolv sluttar betänkligt nedåt under fötterna på Acio och Wyrin, som med sin darkvision tar täten. En bit in i korridoren finner de två stora stenstatyer föreställandes dvärgar i stridsrustning. De bär en symbol på bröstet som de känner igen sedan tidigare – det gamla dvärgriket Besilmers vapen, två röda och korslagda stridshammare. Det visar sig snart också att statyerna går att flytta på och bakom dem döljer sig dels en korridor som löper norrut och dels en som vindlar åt söder. Förutom det fortsätter ju också den korridor de redan befinner sig i vidare åt öster. Med andra ord står de vid ett vägskäl.

Rollpersonerna delar upp sig för att kika åt alla håll. Wyrin och Aramis får återigen ta täten för att med sitt mörkerseende kunna spana in i de olika korridorerna. Wyrin, ska precis börja stega ned för huvudkorridoren åt öster när hon noterar märkliga stenplattor i taket. De är alla ca 10 gånger 10 feet och omsluts av en rostig järnram. De ser ut att nästan sväva fritt och löper längs taket så långt hon kan se in i mörkret. Wyrin blir övertygad om att det är en fälla och meddelar de andra. Tillsammans beslutar de sig för att inte gå vidare längs med den vägen. Istället följer Wyrin vägen söder ut bara för att komma till vad som verkar vara en gammal toalett i änden av korridoren. Då återstår endast vägen norrut och Aramis tar täten. Snart därefter känner han den omisskännliga stanken av döda kroppar. Rollpersonerna förbereder sig för strid och smyger vidare. Korridoren öppnar sig tillslut i en kammare där röda ögon lyser mot dem i mörkret. Ett antal övervuxna och blodtörstiga råttor kalasar på de fem mycket illa tilltygade kroppar som ligger i mitten av rummet. Striden blir kort och rollpersonerna gör sig av med råttorna efter en hel del krångel med en av Acios illusioner. Även om det är i princip är omöjligt att urskilja annat är ben och köttslamsor kan rollpersonerna kort konstatera att i alla fall en av kropparna bär kläder som tydligt stämmer överens med beskrivningen av den saknade mannen från värdshuset The Swinging Sword. Så tyst de kan smyger de sig sedan vidare ut genom en korridor som leder åt nordväst mot ett upplyst rum. på håll ser de en kammare fylld av ett märkligt ljussken. I mitten av rummet svävar tre svarta stenar i luften. De har alla distinkta olika former och omges av ett blåaktigt ljus. De skymtar också en del möbler som verkar betydligt nyare än omgivningarna här nere. En säng och några koffertar samt ett skrivbord har placerats i rummet. Längs dess södra vägg står dock en urgammal, men mycket vacker stenbänk. Ovanpå den noterar rollpersonerna ytterligare tre svarta stenar också med distinkta geometriska former. Hur hänger det här ihop? vad representerar stenarna? Vem är det som nu bor i rummet?

View
Celebrating 2 years of campaign
Slow, but steady, campaign

Två års kampanjande. Sakta med säkert går det framåt. Kanske är vi klara om två till? Nu när vi flyttar över till roll20 borde (??) det gå smidigare.

View
Session 33 - Konspirationen
Smygande, spanande och avslöjanden

Quarry.jpg
Vilka är de märkliga figurer som siktats i stenbrottet? Stämmer det att de bär stenmasker?

Rollpersonerna vaknar på morgonen Flamerule 6 och vill genast fortsätta sina undersökningar. Men redan vid frukost i matsalen på The Swinging Sword märker de dock att något är annorlunda. Mycket folk är där och pratar upprört över situationen och det står snart klart att det finns många som efter mordet vill se att alla “utbölingar” lämnar Red Larch i fred. Äventyrarna känner sig uttittade och allt annat än välkomna så frukosten blir kort och snabb. I lobbyn träffar de dock en munk vid namn Brother Eathron. Det visar sig att han varit kringresande i Dessarin Valley de senaste två åren och kan skriva under på att hela regionen är starkt påverkad av märkliga väderfenomen sedan ca ett halvår tillbaka. Dessutom kan han bekräfta att han stötte på det som nu där den saknade delegationen från Mirabar i Belliard. Som han förstod det hela var de påväg ned till Summit Hall, men han kan inte fullständigt bekräfta det. Han såg delegationen i Beliard för ganska precis en månad sedan och kommer också ihåg att ett våldsamt slagsmål hade brutit ut på värdshuset The Watchfull Knight mellan några av soldaterna från Mirabar och en våldsam halvorc. Efter samtalet tackar Brother Eathron för sig och meddelar att han är påväg ned till Goldenfields för att arbeta där ett tag. Om rollpersonerna har vägarna förbi vill han gärna att de kommer in och berättar för honom om utvecklingen i Red Larch.

Wyrin och Siw beger sig till Elak Dorneen för att undersöka spåret med den vackert snidade sten de återfann hemma hos Aerego Bethendur men butiken är stängd och Elak befinner sig, tillsammans med ett antal andra uppretade människor i att högljutt gräl med polischefen Harburk Tuthmarillar. Det är uppenbart att polisen inte kommer att kunna hålla Aerego Bethendur och hans mannar bakom lås och bom länge till, men Wyrin och Siw tar chansen att smyga sig in i Elak Dorneens hus för att se vad de kan finna. Tyvärr leder inte deras genomsökningar till något särskilt och de måste avbryta operationen innan han återvänder hem ca 20 minuter senare.

Aramis och Acio har under tiden återvänt till Bethendurs storage där de tänker sig att försöka säkra bevis från liket som brändes under natten. Väl på plats stöter de på en annan figur som stryker runt kontoret och lagerlokalerna. Han presenterar sig som Marlando Gaelkur, barberare och försäljare av begagnade verktyg och “andra nödvändiga saker”. Han vill komma åt sitt förråd, men är något misstänksam mot Acio och Aramis till en början. De försöker lura honom att de representerar Bethendur och Acio lyckas på ett övertygande sätt presentera en förklaring till varför de är på plats och varför Gaelkur kan lita på dem. Under tiden som Gaelkur söker igenom sitt förråd letar Aramis och Acio igenom den nästan utbrända containern och finner mycket riktigt ett par benbitar och några tänder som kan användas i syfte att bevisa att en kropp brändes här under natten. Strax därefter beger de sig därifrån, men innan dess har de fått veta av Marlando Gaelkur att en annan försäljare i stan, en man vid namn Endrith Vallivoe, nyligen fått in två mycket vackra och gamla böcker till sin butik. Det gör rollpersonerna intresserade och de bestämmer sig för att undersöka också det spåret närmare.

Eftersom äventyrarna är övertygade om att något kommer att ske i Waelvurs Wagonworks under dagen bestämmer de sig för att hålla stället under uppsikt. Wyrin placerar sig därför på lämpligt ställe och håller utkik medan de andra delar upp sig för att hinna med så mycket som möjligt. Siw återvänder till Elak Dorneen som hon fortfarande är övertygad om är inblandad i skumma affärer, men hon lyckas inte se något när hon besöker hans butik i egenskap av presumtiv kund. Tvärtom känner han igen henne från mötet i the all faiths shrine och verkar vara på sin vakt hela tiden hon befinner sig i butiken. Aramis och Acio övervakar Bethendurs storage för att se ifall något av vikt händer där sedan Aergo Bethendur släppts fri från häktet under morgonen. Det gör det dock inte och de bestämmer sig istället för att gå och undersöka böckerna de hörde om tidigare. Innan dess träffar de återigen halvorcen Grund som samlar skrot och skräp på den tomma marknadsplatsen. Han har inte sett något särskilt och framstår mest som en oförarglig person i ett ganska utsatt läge. De pressar honom därför inte särskilt långt utan beger sig istället till Vallivoes Sundries. Väl där lyckas de köpa de mycket fina, och uppenbarligen uråldriga, böcker som denne kommit över. De särskrivna på dvärgiska, men rollpersoner känner igen en återkommande illustration – de båda korslagda stridshammare som de nu lärt sig är det gamla kungariket Besilmers standard. De får veta att Endrith Vallivoe köpt böckerna från en skum försäljare i hamnen vid den lilla byn Womford. Endrith vet inte hur denna skumma person i sin tur kommit över dem, men han kan säga så mycket som att det inte var en bibliotekarie eller lärd person.

När alla sedan sammanstrålar vid Wyrins utkiksplats kan hon meddela att hon sett en märklig händelse under dagen. Illmeth Waelvur fick besök av Albaeri Mellikho, ägaren till stadens framgångsrika stenbrott. De talades vid under en kort stund, men det märkliga var att när de tog farväl gjorde båda ett underligt tecken med sina händer. De formade dem som en triangel genom att lägga tummarna parallellt med varandra och låta pekfingertopparna mötas. Det var snabbt och subtilt, men ändå väldigt tydligt. Det här får rollpersonerna att bli ännu mer övertygade om att något pågår. De har nu kopplingar mellan flera av personerna i stadens council och även om de inte kan bevisa det så börjar de se konturerna av någon sorts konspiration som verkar syfta till att skrämma bort främlingar, få polischefen avsatt och kort och gott göra Red Larch till en plats där några personer ostört kan utöva sitt inlyftande. De meddelar sina misstankar till Harburk Tuthmarillar som är beredd att hålla med dem. Han vill kalla på hjälp från någon utifrån, men behöver bevis. Av den anledningen kommer de alla fram till att det verkar rimligast att fortsätta bevaka Waelvurs vagnföretag under kvällen och natten för att se vad det kan vara för möte som ska ske.

Rollpersonerna gömmer sig på lämpliga platser och fortsätter sina spaningar. Snart bekräftas deras misstankar när sju personer, dolda under kåpor och huvor anländer, en och en, i mörkret och smiter in i Waelvurs kombinerade bostadshus och vagnverkstad. Den lilla strimma ljus som kan ses från lokalerna släcks strax före klockan tio och rollpersonerna kan inte höra några ljud överhuvud taget. Acio smyger sig fram för att undersöka närmare och när han försiktigt gläntar på dörren ser han att det inte finns någon där inne. Samtidigt är äventyrarna övertygade om att ingen lämnat lokalen och de sju personerna kan ju inte ha gått upp i rök. Mycket försiktigt smyger sig Acio och Wyrin in i den stora, fabriksliknande lokalen där vagnar i alla möjliga skick står uppställda för reparation. Siw håller utkik på gatan medan Aramis beger sig bort till det stora stenbrottet för att hålla det under uppsikt. När Wyrin och Acio smyger igenom lokalerna tar det dem inte lång tid att finna det de söker efter. I det inre hörnet, halvt dold under en större vagn finns en diskret lucka i golvet. De kallar till sig Siw och Aramis igen och de fyra bestämmer sig för att öppna luckan. Den gör ett högt knarrande ljud när de lyfter upp den och under den ser de hur en stege leder djupt ned i marken. Ungefär sex-sju meter ned brinner en fackla fäst i en hållare på väggen till det som uppenbarligen är en utgrävd gång. Här uppifrån kan de inte se mer än att den verkar leda norrut. Snabbt noterar de att det är i riktning mot stenbrottet. Vad betyder det här? Vad finns under Red Larch?

View
Session 32 - Många bäckar små
Finns det en konspiration i staden?

Mother_Yolanthas.jpg
Äventyrarnas försök att finna mördarna tar dem till Mother Yolanthas – ett boarding house där ett åttiotal arbetare hyr sovplats.

Rollpersonerna är mitt i jakten på mördarna i the all faiths shrine. De följer två samtida spår:

För det första har spåren efter förövarna lett dem till det stora boarding house som i staden kort och gott är känt som “Mother Yolanthas”. Där bor över 80 arbetare i mer eller mindre permanent tillvaro medan de arbetar vid någon av stadens industrier. Rollpersonerna står utanför och överväger hur de ska gå till väga för att kunna hitta mördarna bland alla arbetarna samtidigt som de också behöver undersöka det faktum att spåren också ledde fram till ett lager i utkanten av staden. Där hade vilka det nu än var som tagit sig in i kyrkan stannat till en stund. Varför?

Äventyrarna bestämmer sig för att dela upp sig i två grupper. Acio ska tillsammans med polischefen Harburk Tuthmarillar och dennes fyra konstaplar försöka ge sig in på Mother Yolanthas och se ifall de kan finna de misstänkta medan Siw, Wyrin och Aramis beger sig bort till lagret för att undersöka det närmare.

Acio och Harburk placerar ut konstaplar runt Mother Yolanthas för att se till så att ingen flyr ut ur huset undertiden som de beger sig in för att börja sina utfrågningar. Det visar sig lättare sagt än gjort. På insidan möts de av ett virrvarr av korridorer och små trånga rum blandat med några allmänna lokaler så som en bar och ett sällskapsrum. Arbetarna som bor här är generellt endera engagerade i att dricka sig berusade eller så har de gått och lagt sig för att vila inför morgondagen. Huset har tre våningar med flera balkonger, trappor och utgångar så det verkar vara svårt att hålla koll på vem som kommer och går. Det bekräftas också av Mother Yolantha själv som tyvärr inte kan hjälpa dem något vidare. Hon understryker bara det de redan vet – att här bor folk som i regel inte stannar i staden någon längre tid utan de tar arbete och stannar tills de tjänat tillräckligt med pengar för att ta sig vidare någon annanstans. Hon är van att stämningen kan urarta och det är ibland när till slagsmål när mer eller mindre bittra arbetar umgås i trånga utrymmen med för mycket alkohol. Acio och Harburk ger henne bra betalt för att öppna baren fri och går sedan runt i ungefär en halv timme och försöker fösa ihop alla arbetare i det större sällskapsrummet.

Undertiden så smyger Wyrin, Siw och Aramis runt utanför lagerlokalerna för att undersöka spåren närmare. På området finns fyra stora hus inringade av ett stängsel med taggtråd ovanpå. En stor skylt finns uppspikad på väggen av ett av husen i anslutning till det som uppenbarligen är entrén till området. Där står: Bethendur´s storage: rent space by tenday, month or year. I sina undersökningar finner rollpersonerna en väl dold grind eller dörr i stängslet på den västra sidan och tar sig in den vägen. De kan de så hur två män arbetar på innergården med att bränna lådor och gods i en stor container. Det verkar misstänkt tycker rollpersonerna och beger sig runt för att gå in via den officiella entrén och konfrontera dem. De hinner dock inte komma längre än något steg in den vägen innan ägaren till stället, Aerego Bethendur stoppar dem och frågar dem med ett brett leende vad han kan göra för dem. Efter en kort konversation där Wyrin ifrågasätter Bethendur’s arbete med att bränna saker sent på kvällen blir situationen hotfull. Tre ärrade män med dragna vapen sluter upp kring Bethendur och rollpersonerna tvingas backa undan.

Efter att ha sammanstrålat igen på Mother Yolanthas kommer rollpersonerna fram till att de ska fortsätta att arbeta i två grupper. Acio och Harburk Tuthmarillar försöker sig på det svåra uppdraget att intervjua alla 80 arbetare, men lyckas inget vidare. Det mest intressanta som händer är att en välkänd lokal bråkstake, halflingen Stannor Thistlehair ger sig på Acio och försöker misshandla honom, men lyckas inget vidare med det. Acio och poliserna ger dock upp och beger sig bort till lagerlokalerna för att lösa situationen där. De arresterar Bethendur under ljudliga protester och Harburk förklarar att de nu har natten på sig att undersöka anläggningen. Längre kommer han inte att kunna hålla den här inflytelserika personen fången.

I sitt sökanden av lagerlokalerna finner dock rollpersonerna flera intressanta saker. För det första reagerar Aramis starkt på vad han tycker är stanken av död och bränt kött. Mycket riktigt visar det sig att i den brinnande containerns finns ett lik. Det finns dock inga möjligheter att släcka elden men det är tillräckligt för rollpersonerna att bli fullt övertygade om att något skumt pågår här. Inne på kontoret finner de att ett namn är inringat i registret över uthyrda förråd. Där står enbart “Larrakh” tillsammans med en sifferkombination som rollpersonerna snabbt förstår är numret på ett förråd. Det tar inte lång tid för dem att finna nyckeln eftersom Aerego tydligen är mycket välorganiserad. Innan de beger sig bort till förrådet finner de dock ett lönnfack i skrivbordet. Där i ligger en nästan helt ny anteckningsbok. På första sidan finns en omsorgsfullt ritad symbol som nu är välkänd för rollpersonerna – en av de fyra de sett förut – den som ser ut som en triangel. Det enda som finns skrivet i boken är fyra korta anteckningar: Var och en av dem är ett datum följt av texten “At Waelvurs”. Intressant nog är det sista datumet som finns antecknat imorgon – Flamerule 6. Efter att också ha undersökt förrådet som ska ha hyrts av någon vid namn Larrakh är rollpersonerna nu övertygade om att Aerego Bethendur är inblandad i något som inte bara kan klassas som skumma affärer. I förrådet finns blodspår som efter en misshandel och kanske har den nu döda prästen förvarats här en tid? Det skulle i alla fall kunna förklara att spåren ledde hit. Förövarna skulle kunna hämtat upp honom här innan de släpar honom till the all faiths shrine och där mördar honom. En sista detalj blir ännu mer problematisk för Bethendur. När hans hus undersöks så återfinner rollpersonerna en mycket vackert snidad sten i marmor. Den är formad som en kub och på ena sidan finns den triangelliknande symbolen inetsad. Enligt Harburk Tuthmarillar finns det bara en tillräckligt skicklig stensnidare i den här staden som skulle kunna producera ett föremål av den här kvaliten – nämligen Elak Dorneen, mannen som också är ordförande i stadens styrande råd.

View
Session 31 - Murder in Red Larch
This town scares me

RedLarch_players_map.jpg
Den femte dagen i Red Larch användes till att prata med folk och lära känna staden.

Rollpersonerna fortsätter sina undersökningar av Red Larch genom att först bege sig till marknadsplatsen. Där hålls marknad en gång varje tenday och idag är en sådan dag. Bönder och andra producenter av mat och övriga förnödenheter samlas på marknadsplatsen och det är en allmänt gemytlig stämning med mycket liv och rörelse. Efter en runda frågor får äventyrarna veta att de haunted keeps som de hört talas om är relativt välkända i trakten. Det finns, som de tidigare vet fyra av dem:

  • Feathergale Spire – Ett högt torn i de västra delarna av the sumber hills. Idag är det hem till en något märklig sammanslutning av adelsmän från Waterdeep som kallar sig The Feathergale Society. De ser sig själva som riddare, men enligt folk häromkring verkar det vara lite si och så med den saken. vad som dock är säkert är att de ägnar sig åt att träna upp och rida på stora flygande djur, företrädesvis Gryphons.
  • Riverguard Keep – en fästning I östra delarna av sumber hills, lokaliserad vid stranden av river dessarin. Den brukade vara öde, men på senare tid har den befästs igen. Folket i Red Larch vet egentligen inte vilka det är som slagit sig ned där, men de vet att de arbetar hårt med att rusta upp den gamla borgen.
  • Scarlet moon hall – denna plats känner många till mest via dess rykte. Den påstås fortfarande vara hemsökt och tillskillnad från de andra haunted keeps har den, så vitt folket här vet, inte några nya ägare. Tvärtom är den allmänna uppfattningen att man gör bäst i att hålla sig på avstånd från Scarlet moon hall.
  • Sacred stone monastery – det här gamla klostret ligger i de södra delarna av sumber hills och har genom århundradena fungerat som bas för olika munkar. I långa perioder har det varit övergivet och det är en av anledningarna till att det uppfattats som haunted av folk i regionen. Sedan ungefär ett år tillbaka finns där en ny munkorden som arbetar med klostret som bas. Ingen här i Red Larch verkar veta något mer om dem.

Förutom att få den här informationen om de fyra haunted keeps som finns i regionen så noterar också rollpersonerna att de två andra huvudsakliga diskussioner som de hört bland lokalbefolkningen förut också är påtagliga bland folket på marknaden. Med andra ord är luften full av frågor gällande folks försvinnanden och specifikt, karavanen från Mirabar som verkar ha gått upp i rök någonstans i the sumber hills.

Rollpersonerna fortsätter sina vandringar i staden och kliver in på den andra vagntillverkarindustrin i stan – Waelvurs Wagonworks – för att undersöka ifall också de haft besök av någon som är påväg till Scarlet moon hall och ifall de sett till någon märklig symbol på någon av de vagnar som passerat den senaste tiden. Här tar det dock tvärstopp redan på framsidan på byggnaden där de möts av den buttra, otrevliga och aggressiva ägaren till stället Illmeth Waelvur. Han vill inte gärna svara på frågor, trots att rollpersonerna erbjuder mutor och stämningen blir snabbt allt annat än trevlig. Han vill absolut inte att de ska komma in i hans arbetslokaler, men äventyrarna kan se mellan de öppna dörrarna att den här arbetsplatsen knappast går att jämföra med den tidigare välskötta och professionella verksamhet de bevittnade ett par kvarter bort hos Thelorns safe journeys.

Istället för att provocera situationen ytterligare vänder rollpersonerna hem till Sister Garaele vid the all faiths shrine för att be henne djupare undersöka situationen med de fyra haunted keeps de nu funnit mer information om. Hon svarar att hon gärna hjälper dem, men att hon nu har fullt upp med att förbereda kvällens “council meeting”. Hon förklarar att stadens politiska ledning sammanträder en gång i månaden i kyrkan och att lokalbefolkningen då kan komma dit för att ställa krav och frågor. Det brukar vara fullpackat så hon har mycket att göra. Rollpersonerna förstår och bestämmer sig för att medverka vid det senare under kvällen. Istället beger de sig nu till polischefen som de tänk sig att prata med dels för att få allmän information om läget i staden, men också för att han omnämns i den dagbok som tillhört den försvunne handelsresanden.

Harburk Tuthmarillar håller till i stadens slakteri eftersom att hans fru är slaktare. Där försöker han, med mycket magra resurser, hålla igång polisverksamheten i Red Larch. Rollpersonerna får följa med in i hans “kontor” inrett i en del av det som är hans hem och tillika slakterifirma. Påväg in bevittnar också äventyrarna hur det hänger två personer har hängts upp i sina bälten på köttkrokar utanför lokalen. De är berusade och sover ruset av sig och det hela är ett skrattretande konkret exempel på att staden saknar ett ordentligt fängelse för tillfället. I samtalet med polischefen står det snart klart för rollpersonerna att han gör sitt bästa och att han befinner sig under hård press. Han är nervös inför kvällens council meeting där han alltid måste försvara sig menar han. Enligt hans position känns det inte som att något gått hans väg de senaste gem åren sedan han blev polischef och han känner sig aktivt motarbetad av de andra medlemmarna i rådet. Särskilt bitter är han över att staden enbart vill satsa pengar på att underlätta för stenbrottsindustrin och Mellikhos stone works. Dessa kunde istället gått till brottsbekämpning och utbildning menar han. Han kan bekräfta den information som äventyrarna har sedan tidigare och förklarar också mer om The Feathergale Society. Hans mest pressande angelägenhet är försvunna personer, men han och hans konstaplar har inte kunnat finna något konkret i ryktena om männen i kåpor i stenbrottet. Inte heller vet han vart delegationen från Mirabar skulle kunna tagit vägen, men vidhåller att det är mycket märkligt att den bara gått upp i rök.

Efter det här börjar äventyrarna att göra sig redo för kvällens möte i the all faiths shrine, men bestämmer sig för att det finns tid för dem att besöka en av de bättre klädaffärerna i staden. De har börjat utveckla en misstanke om att The Feathergale Society är ett viktigt spår, inte minst eftersom de minns mötet utanför Wave Echo Cave där flera välklädda krigare som red på stora gamar var en del. Kan detta ha varit The Feathergale Society och är det nu de som kontrollerar Feathergale Spire? Rollpersonerna vill i alla fall följa upp spåret och tänker att adelsmän kommer att vilja köpa fina kläder så därför kanske skräddaren kan ge dem mer upplysningar. Det hela visar sig dock inte ge så mycket förutom ett möte med en flamboyant figur som konstant vill få dem att prove det han tycker är “all the rage in Silverymoon” förtillfället. Det gäller allt från handskar och hattar till stövlar och kläder.

Tillbaka ute på gatan igen så har vädret nu blivit rejält försämrat. Det regnar och blåser snålt och känslan av en ruggig höstkväll ligger kompakt över staden. Människor skyndar sig hem eller mot the all faiths shrine för att delta i mötet och rollpersonerna följer det andra exemplet. I ögonvrån noterar dock Acio något som inte är som det ska. På framsidan av the Helm (värdshuset) sitter en gammal man och gungar sakta i en gungstol. Han göra inga försök att ta sig därifrån och han var inte där när rollpersonerna var på plats bara någon timme tidigare. Det här gör både Acio och de andra misstänksamma. Kanske kommer något att hända vid mötet? För säkerhetsskull stannar Aramis och Wyrin kvar på verandan till the all faiths shrine för att hålla den gamla mannen under uppsikt medan Siw och Acio går in för att underrätta Sister Garaele och de andra. Gatan är nu helt folktom och regnet piskar i vinden när den gamle plötsligt lyfter armen och pekar mot Aramis. Sedan skriker han:

Dark dreams surround you stranger. You have felt it too. The doom that is upon us. How do the dreams end stranger? Can you hide from the snake faced man? His many eyes seeks you now. You are dangerous to him. And his master.

Äventyrarna blir nu påtagligt skakade av det som liknar en profetia. De närmar sig den gamla mannen och försöker prata med honom, men han verkar inte veta vad han sagt. Han är blind och allmänt förvirrad. Sister Garaele har också bekräftat att mannen måste vara gamla Jihmen Panad som bor i en stuga strax utanför staden. Han gör inte en fluga förnär och hon tror inte att han är att oroa sig för, även om det onekligen är så att han för tillfället måste fått en vision av något slag.

Väl inne på mötet får rollpersonerna bevittna hur stadens politiska frågor aktualiseras, diskuteras och hanteras. Det styrande rådet – kort och gott bara kallat the council – består av sex personer, där rollpersonerna känner igen flera av dem, mest påtagligt Albaeri Mellikho, ägaren till det stora stenbrytarföretaget. Under kvällens gång blir det klart att den mest ansatt i rådet är polischefen Harburk. Precis som han hade väntat sig får han stå till svars för mycket av det som stadens invånare uppfattar vara problem och det blir också helt tydligt att stora delar av rådet aktivt motarbetar honom. En del andra konflikter blir också synliga så som att en av rådets deltagare, Illmeth Waelvur – den arge ägaren till en av stadens vagnindustrier, försöker använda sin position för att sätta press på den andra vagnindustrin i staden och dess ägare familjen Thelorn. När mötets ordförande, den välklädde och skarptänkte Elak Dornen, börjar göra sig klar för att avrunda det hela avbryts plötsligt allt av ett fruktansvärt och hjärtskärande skrik. Folket och rollpersonerna flyger upp och störtar mot ett rum i salens bakre del. I trängseln syns folkets bestörtning då de håller sig för munnen, backar och vänder sig bort från det de ser. Inne i rummet sitter en död man fastkedjad vid det lilla altare som finns placerat mot den norra väggen. Hans hals är avskuren och golvet täckt i blod. Över hans nakna bröst har någon karvat in budskapet: “Sinners repent”.

Förvirringen och uppståndelsen är av naturliga skäl stor. Efter ungefär en halvtimme har rollpersonerna tillsammans med Sister Garaele och polischefen Harburk Tuthmarillar fått ut alla obehöriga ur kyrkan och de kan börja undersöka mordplatsen. Omgående finner Aramis spår som leder från brottsplatsen och ut genom en bakdörr. Rollpersonerna drar sina vapen och följer spåren ut i den mörka staden där regnet fortfarande piskar i vinden. Det står snart klart att en grupp av humanoider, troligen människor, rört sig mellan kyrkan och en större lagerlokal. Spåren visar att gruppen uppehållit sig vid lagerlokalen en stund, men de leder också vidare tillbaka in i staden. Rollpersonerna följer dem fram till det stora boarding house som bara kallas Mother Yolanthas. Här försvinner spåren sedan i den upptrampade jorden och leran runt huset där uppemot 80 arbetare bor medan de jobbar i någon av stadens industrier. Det är uppenbart att åtminstone några ev de som tagit sig in i kyrkan tidigare under kvällen nu befinner sig här.

View
Session 30 - Red Larch och dess invånare
Att lära känna staden

Mages_Warehouse.jpg
I flera dagar gör rollpersonerna efterforskningar i Sister Garaeles kammare.

Efter att med hjälp av Sister Garaeles bibliotek fortsatt utforska olika ledtrådar har rollpersonerna kunnat slå fast ytterligare detaljer. Bland annat vet de nu att Knights of the silver horn var ett äventyrarguild som var aktivt i regionen för ca 700 år sedan. De var kända för sina olika bedrifter, men framför allt är de idag ihågkomna för att ha rest fyra “strongholds” i the sumber hills mellan åren 893-896 DR. Enligt olika källor blev guildet allt mer misstänksamma i samband med att de började göra utgrävningar i närheten av deras olika strongholds. Resande och förbipasserande avvisades vänligt men bestämt av den växande skaran vaktposter som guildet placerade ut och the knights of the silver horn slutade ta nya äventyraruppdrag runt om i Dessarin Valley ungefär vid den här tidpunkten. Strax därefter växte sig det mäktiga orcriket Uruth Ukrypth starka i regionen och både Knights of the silver horn och deras strongholds gick under i striderna som sedan härjade.

Slutligen bestämde sig rollpersonerna också för att gräva lite mer i Red Larch historia och fick då fram att staden är ca 500 år gammal. Platsen där den är belägen har dock troligen använts som en viktigt rastplats betydligt längre än så eftersom där finns en stor källa med drickbart vatten för resande samt också fler pölar av vatten för att rasta djur och boskap. Red Larch har fått sitt namn från den dunge av stora röda lärkträd som tidigare växte i stadens södra delar. Idag går the long road rakt igenom staden och Red Larch är därför fortfarande att betrakta som ett viktigt vattenhål för resande. Utöver det har det historiskt varit en sömnig småstad som dock de senaste decennierna ökat sin befolkning och ekonomiska aktivitet, mycket tack vare det framstående och blomstrande Mellikohs stone works, ett företag som bryter sten och levererar den som byggmaterial till de större städerna Waterdeep och Yartar.

Efter allt detta grävande i olika källor bestämmer sig så rollpersonerna för att det är dags för att börja prata med folk i staden. Acio, Wyrin, Siw och Aramis är något avvaktande och defensiva, inte minst eftersom de sedan tidigare vet att folk försvinner i området samt för att de alltjämt känner att stämningen i staden är lite avig. Särskilt påminns de om noteringarna i den saknade handelsresandens dagbok. “Red Larch scares me” hade han skrivit. Efter att tidigare har pratat med Kaylessa Irkell, ägaren till värdshuset The Swinging Sword där de bor, så känner rollpersonerna till hur staden är fylld av rykten om märkliga figurer i mörka kåpor i stenbrottet om nätterna. Det ska till och med ha gjort så att Mellikhos stone works har dragit ned på sin verksamhet till två skift istället för tre. De håller nu stängt om nätterna eftersom arbetarna vägrar arbeta av rädsla för mörkrädda figurerna. Det här gör att äventyrarna bestämmer sig för att undersöka saken lite närmare och följande kväll och natt gömmer de sig i skogsdungen söder om stenbrottet för att hålla utkik. De ser inga figurer i kåpor, men noterar hur stenbrottet har två patrullerande vakter, samt hur föreståndaren Albaeri Mellikho verkar bo i kontorsbyggnaden som ligger i direkt anslutning till arbetsområdet. Tidigt på morgonen avleds också deras uppmärksamhet av att det börjar skramla och stökas i ett av husen bredvid kontoret. Acio smyger sig dit för att inspektera och noterar att det bara handlar om den lokala bagaren, Mangobarl Lorren som börjat arbeta för dagen tillsammans med sina båda lärlingar. Snart sprids också doften av nybakat bröd och staden börjar vakna till liv. Rollpersonerna beger sig då tillbaka till the Swinging Sword för att överväga sitt nästa drag.

Väl där pratar de mer med Kaylissa Irkell och en del av personalen på the Swinging Sword. inte minst tar de sig tid att träffa två mycket olika personligheter, dels den pratglada och frågvisa servitrisen Ghileeda och dels den tystlåtne och ganska introverta Iraun Thelder, stallpojken. Samtalet handlar återigen om vad som händer i staden och vad människor pysslar med. Rollpersonerna frågar särskilt om Mellikhos stone works och får veta att det är en gammal industri som funnits i staden i decennier. Ägarfamiljen har sitt säte i Wataredeep, men Albaeri, det nuvarande överhuvudet, flyttade hit till Red Larch för att överse operationerna för ca 10 år sedan. Just nu sprudlar affärerna och Mellikhofamiljen är också allt mer aktiva i stadens politiska och sociala liv.

Rollpersonerna bestämmer sig för att prata med fler folk i staden och beger sig ut på gatorna ungefär vid lunchtid. Kön till bageriet ringlar lång samtidigt som det är skiftbyte på en av stadens vagnindustrier, Thelorns Safe Journeys. De bestämmer sig fler att först prata med folk i bageriet, inklusive bagaren och han bekräftar tidigare rykten om att det konstiga män i kåpor setts i stenbrottet nattetid så att Mellikho stone works har dragit ned på produktionen. Bagaren, Mangobarl Lorren berättar också att de flesta av stadens arbetare är inresta och bor i tillfälliga boenden. Många av dem i det boardinghouse som ägs av Mother Yalantha. Förutom det vill han också understryka att han tycker att det är märkligt att folk försvinner som de gör, och då är det klart mest påtagliga den saknade karavanen från Mirabar. Rollpersonerna går sedan vidare till Thelorns Safe Journeys för att prata med arbetarna och föreståndarna där. De tänker sig att eftersom det också är en industri som håller igång hela dygnet kanske de sett eller hört något om figurerna i stenmasker och kåpor.

Stämningen på Thelorns Safe Journeys är god och mycket professionell. Det står snabbt klart för äventyrarna att det är duktiga hantverkare som jobbar här och att de är stolta över sitt jobb. De är fokuserade och ägnar all uppmärksamhet åt sina arbetsuppgifter. Efter att ha varit inne på området några minuter så kommer en man fram och presenterar sig som en av ägarna. Han heter Thorsk Thelorn och tillsammans med hans bror Asdan driver han en av regionens främsta vagnindustrier. De både reparerar och tillverkar nya vagnar här berättar han. Han svarar artigt på frågor, och ger allmänt ett gott intryck. När rollpersonerna frågar honom ifall han kan minnas något konstigt den senaste tiden så kan han berätta om en man som passerade här för ett par veckor sedan. Han hade en vagnlast full med lådor och tunnor vilka alla var märkta med en särskild symbol. Den såg ut som en gryta enligt Thorsk och när han hade frågat mannen om vart han var påväg så hade han svarat att han skulle till Scarlet Moon Hall. Det hade slagit Thorsk som lite märkligt eftersom att han trodde att den platsen var övergiven, och faktum är att det allmänna ryktet säger att den, liksom de andra så kallade haunted keeps, är just det – haunted. Det går då upp för rollpersonerna att det som här i området är känt som the haunted keeps skulle kunna vara de fyra strongholds som för 700 år sedan konstruerades av The Knights of the Silver Horn. Det är mitt på dagen Flamerule 5 och frågan är vad nästa steg blir.

View
Session 29 - Teoribyggande
Hur hänger allt ihop?

Cosmology.jpg
Kosmologi, gudar och urgammal historia är några av de saker som äventyrarna studerar för att finna nya vägar frammåt.

Rollpersonerna samlas på morgonen den andra dagen i Red Larch (2 Flamerule) för att börja sätta samman sina ledtrådar. De spenderar flera dagar inne i Sister Garaeles kammare i The All Faiths Shrine bland böcker, scrolls, föremål och artefakter från universums olika delar och lägger bitar i ett pussel de inte fullt ut förstår, även om konturerna börjar klarna.

Det första de gör är att försöka sammanfatta den senaste tiden för sig själva. Sedan de började resa genom Dessarin Valley tycker de sig stött på samma problem vid upprepade tillfällen, nämligen berättelser om saknade personer och, för säsongen, ytterst ovanligt väder. Exakt vad de ska kunna göra åt situationen vet de inte ännu, men de tror att det hela är en viktig del i vad som håller på att hända i regionen.

Istället riktar de sin uppmärksamhet mot vad de uppfattar vara de mest centrala delarna av den senaste tidens händelser. Det står då klart för dem att:

  • Flera saker pekar också mot att Dessarin Valley är ett område där sådana “öppningar” skulle kunna skapas. Inte minst har märkliga väderfenomen rapporterats det senaste året och dessa har intensifierats så mycket att de svårligen kan förklaras med ren slump. Dessutom var regionen för länge sedan hem till det mäktiga dvärgriket Besilmer, vilket i sin tur på flera sätt verkar kunna knytas till konfluxen och the elemental chaos.
  • Specifikt så har äventyrarna funnit bevis som pekar mot att det gamla dvärgrikets huvudstad, Tyar-Besin, ska ha funnits under det som idag kallas The Sumber Hills. Besilmer växte fram som oerhört mäktigt för ungefär 6300 år sedan och hade sedan en mycket kort glansperiod. För exakt 6000 år sedan (-4509 DR) försvinner det från alla historiska källor som rollpersonerna kan finna och utan förklaring faller det mäktiga riket i glömska. Folket i Dessarin Valley känner inte till det, men dess byggnadsverk och inverkan på landskapet omger dem fortfarande.
  • Äventyrarna kan också dra slutsatsen att Besilmer skapade, eller kom över, fyra mäktiga artefakter vars syfte verkar vara att kunna öppna just bryggor mellan the material plane och the elemental chaos. Dessa skulle kunna förklara hur de kunde vara så snabbt blomstrande. Om dvärgarna i Besilmer fann ett sätta att “skörda” den råa kraften i the elemental chaos har det troligen hjälpt dem enormt i sitt samhällsbyggande. I allt från skapande av magiska föremål till mer vardagliga sammanhang som att kunna bygga energisystem eller skapa, driva och underhålla tekniska innovationer. Det står också klart att Besilmer vid något tillfälle gjort allt de kunnat för att gömma de fyra artefakterna från världen, troligen för att de insett att de inte bara möjliggör framsteg utan också kan vara grunden för undergång. Rollpersonernas eget äventyrande har exempelvis visat att The Undying Stone, varit djupt begravd nere i Wave Echo Cave. Försedd med en varning om att “For the sake of all leave the eternal flame at rest”.
  • Med hjälp av vidare efterforskningar kan också äventyrarna finna belägg för att Besilmer mäktigaste krigare och kung Torild Flametounge utkämpade en fasansfull strid på toppen av den stora stenbron i Dessarin Valley för exakt 6000 år sedan. I striden svingade han som vanligt sin mäktiga yxa, benämnd i många historieböcker som “The Elemental Splitter”. Varelsen han stred mot beskrivs som ett demonliknande monster, helt i formen av intensivt brinnande eld. Källor benämner den som Imix. Torild Flametounge lyckades förvisa varelsen tillbaka till den värld den kom ifrån, men dog i sviterna av striden. Han ska ha begravts någonstans i närheten av Tyar-Besin tillsammans med sitt vapen The Elemental Splitter.
  • När äventyrarna följer upp namnet Imix tvingas de också forska vidare om the elemental chaos och förstår att även om det i sig domineras av just kaos och urgamla kaostörstande fiender till gudarna, så kallade primordials, så finns där också något som i vissa källor benämns som “elemental evil”. För mycket länge sedan, innan själva världen som den framstår idag formats, fanns en gud som bar namnet Tharizdun. I en serie händelser, som bland annat innebar att han korrumperades av demoner, planterade han ett frö av ren ondska i the elemental chaos. Detta blev grunden till the abyss – alla demoners hemvist. Tharizdun, som blivit galen under processen, fängslades av de andra gudarna i en annan dimension och de lyckades med nöd och näppe begränsa det som var påväg att bli världsalltets fullständiga korrumpering av demonisk ondska. Men Tharizdun, om än fortsatt galen, fann sätt att sträcka sig ut ur sitt fängelse fast besluten om att frigöra sig och fortsätta sina planer. Källor menar att det var i den processen som han övertygade fyra mäktiga primordials om att de egentligen var hans skapelse och att de i själva verket var “the princes of elemental evil”. Tharizduns inflytande gav dessa fyra, Imix, Yan-C-Bin, Ogremoch och Olhydra, sådana krafter att de växte till att bli några ev de mest fruktansvärda varelser som lever i the elemental chaos. Under Tharizduns inflytande började de också aktivt arbeta för att the elemental chaos utveckling låg i linje med den demoniska ondska som Tharizdun följde. Tharizdun skapade under den här processen en aspekt av sig själv, benämnd i historieböcker och religiösa skrifter som the elder elemental eye.
  • Äventyrarna drar därför slutsatsen att dvärgarna i Besilmer på ett eller annat sätt öppnat portar som möjliggjort för elemental evil att expandera in i the material plane. Exakt varför det är något som the elder elemental eye och de fyra prinsarna skulle vilja vet de inte, men de antar att det i förlängningen handlar om att befria the elder elemental eye från dennes fängelsedimension.

Utfrån den här positionen funderar de nu på hur de ska gå vidare. De spenderar två hela dagar gravandes i olika ledtrådar, men tror att de kan behöva undersöka fler saker. Även om deras efterforskningar och tidigare äventyrande försett dem med exempelvis en karta som pekar ut vad de tror är nedgångar till Tyar-Besin, vet de inte vilka andra som just nu försöker komma över de olika artefakterna och till vilket syfte. Deras antagande är att allt i området hänger samman dock. Slavhandel, försvinnandet av människor, olika grupperingars jakt på artefakterna, den saknade delegationen från Mirabar och överfallet på skeppet Arvandor där Wyrin färdades samt de märkliga väderfenomenen. Dessa är alla tecken på att något håller på att hända här och att det är kopplat till det gamla dvärgriket Besilmer och dess huvudstad som verkar ligga begraven i The Sumber Hills, i hjärtat av Dessarin Valley. De måste nu arbeta fram fler ledtrådar, men samtidigt iaktta försiktighet. Vem kan de lita på? Ögon och öron finns över allt och det är uppenbart att andra krafter också strävar mot Tyar-Besin. Och vad värre är – just nu är det inte rollpersonerna som besitter artefakterna. Vem har dem och vad ska de göra med dem?

View
Session 28 - Ankomst i Red Larch
Fler saknade personer

Red_Larch.jpg
Rollpersonerna anländer äntligen till Red Larch där de bestämt möte med Sister Garaele.

Äventyrarna befinner sig påväg till Red Larch från Triboar. Efter att ha fått mystiska ledtrådar när de passerar “the haunted bridge” vid Black Maw Bog har de bestämt sig för att så snart som möjligt nå fram till Sister Garaele för att kunna börja sortera i det mysterium de blivit en del av. Resan söder ut går först via Westbridge där de väljer att ta in på det stora värdshuset Harvest Inn, ett ställe fullt med resande som stannat till i staden för att vila. Rollpersonerna vill egentligen bara ha en plats att sova, men bestämmer sig också för att försöka höra sig för med de resande och lokalbefolkningen kring deras syn på den mystiska “haunted bridge”. Hur vanligt är det att den talar så som den gjorde till dem? Säger den samma saker till alla? Hur många är det egentligen som tar det bron säger på allvar?

Med hjälp av Wyrins charm lyckas äventyrarna prata och få ut information från så gott som alla i den fulla salen, inte minst ägaren Herivin Dardragon. Denne är en pratsam och direkt halfling som hela tiden står på en låda bakom bardisken och ropar ut order till hårt arbetande servitörer, kockar och bartenders i den välfyllda salen. De får bland annat veta följande:

  • Bron säger inte samma saker till alla och de flesta tar inte det som sägs på allvar. Mycket som uttalas verkar vara omöjligt att tolka annat än som generella påståenden eller visdomsord.
  • Herivin Dardragon berättar om att hela Westbridge är i ett upprört tillstånd sedan två små barn rövats bort mitt i natten från en farm strax söder om stan. Detta skedde för ungefär en tenday sedan. Barnens namn är Oric och Lathna Pendragas. Deras föräldrar heter Ariana och Elvur. Enligt de uppgifter rollpersonerna får på värdshuset är detta en helt vanligt, hårt arbetande familj.
  • Herivin Dardragon berättar också att en av hans stamgäster, en dvärgkvinna vid namn Wulgreda saknas. Hon har inte synts till på över två tendays, vilket är ovanligt länge för att vara henne. Han vet att hon för tillfället arbetar med att leta efter vad hon menar vara bortglömda ruiner från ett urgammalt dvärgrike. Det ska enligt henne finnas i de närbelägna Sumberhills.

När rollpersonerna nästa dag ger sig iväg mot Red Larch bestämmer de sig för att passa på att stanna till hos föräldrarna till de båda bortrövade barnen. Dessa är av naturliga skäl bedrövade och de får bara tillfälle att tala med Elvur. Han låter dem dock undersöka barnens rum och svarar på frågor så gott han kan. Han förstör inte varför någon skulle vilja ge sig på hans barn eller honom och hans fru, men kan berätta att förövarna var fyra män i mörka kåpor. Han kom ut på gården precis i tid för att se hur de red iväg söderut med hans barn. Han försökte ta upp jakten, men tappade spåret.

Äventyrarna tackar för informationen och låter Elvur få veta att de ska göra vad de kan för att finna hans barn samtidigt som de fortsätter mot Red Larch. Den sista dagen blåser det upp till en rejäl storm. Det känns snarare som sen höst än högsommar när ett piskande regn och kyliga vindar omsluter dem. Det gör att ankomsten till Red Larch känns ännu mer angelägen, även om staden i sig inte känns särskilt välkomnande den här sena kvällen. De noterar hur fönster och dörrar är rejält stängda i husen och hur de flesta verkar hålla sig inomhus, vilket i och för sig inte är så konstigt givet vädret. Ett ställe har dock sina dörrar vidöppna – The All Faiths Shrine, platsen där de stämt möte med Sister Garaele. På insidan möter hon dem, glad över att de äntligen anlänt, men också angelägen om att understryka att de nu snabbt behöver komma igång med att planera sitt nästa drag. Garaele lyssnar uppmärksamt på vad de har att säga och noter särskilt berättelserna om saknade personer. Även hon saknar någon, nämligen hennes kollega i det lilla templet. Han skulle ha anlänt för ungefär en tenday sedan, men har inte setts till. Efter att ha utbytt information med varandra så beger sig rollpersonerna iväg till andra sidan gatan för att skaffa ett rum på värdshuset The Swinging Sword.

De möts där av ägaren, en kvinna i fyrtioårsåldern vid namn Kaylessa Irkell. Även hon är välkomnande och berättar för rollpersonerna om försvinnanden också i den här trakten. Dessutom fyller hon i med berättelser om vad hon anser vara “Fel magic”, konstiga väderfenomen och allmänt otrevliga händelser. Bland annat finns det många gästarbetare i staden som arbetar vid det stora stenbrottet. Dessa påstår att stenbrottet är hemsökt på nätterna och berättelser om figurer i mörka kåpor med stenmasker för ansiktena är utbredda bland arbetarna.

När Kaylessa leder rollpersonerna till deras rum på andra våningen erbjuder hon dem också att få undersöka just ett försvinnande som hon är särskilt angelägen om att lösa – nämligen en av hennes gäster. Det rör en handelsresande vars vagn och last fortfarande står parkerad i värdshusets stall, men mannen själv har inte synts till på flera dagar. Förutom att Kaylessa saknar betalning och att ett rum är ockuperat så tycker hon hela situationen märklig. Bland annat eftersom fyra män hon inte tidigare sett varit och letat efter mannen strax innan han försvann. Rollpersonerna söker igenom rummet i fråga och finner en dagbok som innehåller den handelsresandes noteringar. I den finns en del av intresse, men framför allt beskrivs hur mannen i fråga gått med på att köra vad han kallar fyra märkliga munkar i kåpor från Triboar till Red Larch. Det är också uppenbart från dagboken att mannen känner sig illa till mods i Red Larch och att munkarna i kåpor skrämmer honom.

Efter att också ha undersökt mannens last ute i stallet väljer rollpersonerna att gå och lägga sig för kvällen. Nästa morgon äter de frukost och Kaylessa insisterar på att de borde ta chansen att smaka på traktens delikatess – Crumblecake, något hon menar görs bäst i Red Larch. Rollpersonerna är intresserade, men tar sig snabbt över till Sister Garaele där de gör sig redo för att använda hennes bibliotek och kunskaper för att nysta vidare bland alla ledtrådar de samlat på sig.

View

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.