Apokalypsens furstar

Session 24 - Lightbringer

Förhandlingar och pussel

spectator.jpg
Rollpersonerna tvingades hantera en 500 år gammal spectator på gränsen till sinnessjukdom.

Äventyrarna har barrikaderat sig i en av de gamla barackerna i Phandelvers gruva för att få nödvändig vila. De vaknar medvetna om att de fortfarande har en lång väg framför sig i de mörka tunnlar som de nu utforskat de senaste dygnen. Timmar och dagar börjar flyta ihop. Utan dagsljus börjar det bli svårt för dem att hålla reda på vad som egentligen är natt och vad som är dag, men de är ändå fast beslutna att fortsätta leta efter den karta och bok som Hamund Kast efterfrågar samtidigt som de också vet att The Black Spider fortfarande finns där ute i mörkret. Vakandes över deras varje steg.

Efter att ha samlat ihop sin utrustning bestämmer de sig för att smyga vidare österut i gruvgångarna, men måste börja med att försiktigt ta sig förbi det stora masugnsrum där de tidigare stridit med en brinnande dödskalle. Denna har återuppstått och vakar återigen över samma grottsal och även om rollpersonerna gör bedömningen att de skulle kunna vinna striden ser de det som en onödig och tidsödande uppgift. Istället följer de gångarna fram till vad som verkar vara ett urgammalt förrådsrum. Därinne, liksom i flera andra delar av gruvan, finner äventyrarna mycket som pekar mot att The Black Spider och hans mannar tagit de gamla delarna i besittning, men att något fasansfullt har skett de senaste dagarna. Tre lik ligger utspridda bland tunnor med proviant och det är uppenbart att de dött nyligen, troligen när de försökt att finna skydd från de odöda varelser som av allt att döma nu kontrollerar den här delen av Wave Echo Cave.

I fickan på en av de döda kropparna finner rollpersonerna ett märkligt föremål. Det är en kula av tjockt glas, ungefär så står att den precis kan hållas i en hand. Den verkar ömsom tung, ömson lätt och snart noterar de att om den faller till golvet svävar den strax över golvytan innan den sedan sakta sjunker ned till backen. De vet inte exakt vad det är men både Acio, Siw och Galventor kan konstatera att den alldeles klart är magisk. De tar därför med sig den och Wyrin stoppar den i sin ryggsäck.

I sina vidare utforskningar av grottsystemet tar sig äventyrarna sakta men säkert allt längre österut och till slut når de en grottsal med mycket högt i tak där juveler av olika slag glittrar på ett sätt som får dem att tänka på himlen en stjärnklar natt. Innan dess har de dock hunnit besegra en hord skelett vilka var nära att fälla både Wyrin och Acio. De har också tagit sig igenom en svampfylld grotta full med giftiga sporer tack vare Siws kunskaper om natur. Men nu står de i den enorma stjärnhimmelsalen i vilken det finns två byggnader. Galventor känner en mycket påtaglig närvaro av stark ondska precis när rollpersonerna rör dörren till den ena av de båda byggnaderna, men de bestämmer sig ändå för att det är dags att ta sig vidare och kliver in. När de tagit några steg innanför dörren hör de en väsande röst som frågar vilka de är och hur de vågar sig in i Mormesks kammare. Strax därefter formas en avskyvärd varelse framför dem – det är Mormesk, en Wraith som menar sig tidigare varit high mage of Phandelver. Rollpersonerna börjar förhandla med honom och frågar om den bok de söker, the mysteries of the elemental tide , samt om den karta som sägs finnas här nere. Mormesk är knappast intresserad av att bli av med något av sina föremål. Tvärtom är han mer intresserad av att ta äventyrarnas liv, men de börjar köpslå med honom. När de visar honom den glaskula de tidigare funnit lyser han upp och det är uppenbart för äventyrarna att han är svag för magiska föremål. Just glaskulan är dock inte tillräckligt menar Mormesk. Faktum är att han menar att den är hans och han visar rollpersonerna hur den fungerar. Det visar sig vara en driftglobe, eller med andra ord en sorts svävande ljuskälla som kan aktiveras med kommandoordet “light”. För att äventyrarna ska kunna få tillgång till boken och kartan kräver Mormesk att de gör honom en tjänst. Han förklarar att längre in i den stora salen, i den andra byggnaden, finns en “ovälkommen gäst” som han absolut vill bli av med.

Motvilligt accepterar rollpersonerna och de smyger sig bort till den andra byggnaden. Den visar sig innehålla den mytomspunna “the spell forge” och den gäst som Mormesk vill bli av med är en spectator, hitkallad av en av de sista överlevande magikerna i de strider som rasade i gruvan för 500 år sedan. Spectatorn välkomnar äventyrarna och verkar inte särskilt fientlig. Tvärtom verkar den tro att de är där för att hämta eller lämna föremål. Efter en del diskussion blir det allt mer uppenbart att spectatorn börjat förlora förståndet efter att ha varit bunden till byggnaden i ett halvt årtusende. Den tror att gruvan fungerar och att allt är som vanligt. Då och då tappar den fattningen och frågar igen vilka rollpersonernas ärenden är. Det här lyckas de utnyttja och bestämmer sig för att försöka bluffa sig fram. De lyckas övertyga spectatorn om att de är där för att hämta magiska föremål och tänker sig att dessa kan räcka som “bevis” för att få Mormesk att tro dem ifall de försöker bluffa också honom.

Sagt och gjort, spectatorn låter dem hämta det han menar vara den senaste leveransen och påminner dem om att allt måste bokföras noggrant i entren till gruvan hos “den tjatiga gamla dvärgen som jobbar där”. Det här visar sig vara ett lyckodrag eftersom rollpersonerna på det här viset kommer över Lightbringer, en magisk mace samt Dragonguard, en magisk breastplate armor. Galventor blir den som får bära Lightbringer medan Aramis är den enda som använder medium armor och därför är den som drar mest nytta av Dragonguard varför han får den.

Väl tillbaka hos Mormesk går dock planen i baklås. Den gamla trollkarlen är inte alls intresserad av att ge upp boken och kartan, men däremot vill han gärna ha de nya magiska föremålen. Förhandlingarna strandar snabbt och en oundviklig strid utbryter. Det blir svårt, eftersom att Mormesk och hans framkallade vålnader är svåra att skada, men räddningen blir framför allt Lightbringer. Det visar sig när Galventor svingar den att den gör extra mycket skada mot odöda och med ett mäktigt slag skickar han Mormesk tillbaka in i dödsriket. Äventyrarna pustar ut och samlar på sig vad de kan hitta av värde, däribland boken och kartan. De bestämmer sig sedan för att återvända till rummet med den stora statyn innan de kontaktar Hamund Kast eftersom de tror att han kan förse dem med ledtrådar om vad som måste göras där. Innan dess tar de dock gott om tid på sig att kopiera kartan vilken visar sig vara en gammal översikt av The Sword Coast med fyra kryss utsatta i Dessarin Valley. Det är inte möjligt att tyda exakt var kryssen skulle vara på en modern karta, men ett ord står skrivet på dvärgiska – Tyar Besil. Äventyrarna drar sig till minnes att deras tidigare efterforskningar pekat mot Tyar-Besil som det religiösa och politiska centrumet av det gamla riket Besilmer precis innan det gick under för ca 6000 år sedan. Boken är mer eller mindre oläslig, dels eftersom att stora delar är skrivet på dvärgiska och dels eftersom att det är en mycket avancerad avhandling om världsalltets funktioner och förbindelser som kräver stor kunskap för att tyda.

Väl på plats i salen med statyn använder sig rollpersonerna av de scrolls som Hamund Kast givit dem och kontaktar honom. Hans kalla, distanserade röst fyller kammaren och de talas vid en stund innan de skickar honom boken och kartan. Han håller också vad han lovat, nämligen att han skulle förse dem med något som kan komma att bli användbart i deras framtida äventyrande. Det blir dock på ett särskilt sätt eftersom han lämnar rollpersonerna med något av en gåta. Han menar att “the secret is in the mirror” och påstår att de måste komma ihåg följande rader:

Crimson red is the morning sun, bright yellow is its noon shape. Pale white is its distant cousin reflecting its light as night reigns supreme.

Rummet blir tyst och rollpersonerna ser sig omkring. Mycket riktigt finns där en spegel, lutad mot en av väggarna. Hur kunde de missa den förut? Vad betyder den kryptiska ledtråden, och hur kan spegeln hjälpa dem med statyn?

Comments

Birkovic

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.