Apokalypsens furstar

Session 31 - Murder in Red Larch

This town scares me

RedLarch_players_map.jpg
Den femte dagen i Red Larch användes till att prata med folk och lära känna staden.

Rollpersonerna fortsätter sina undersökningar av Red Larch genom att först bege sig till marknadsplatsen. Där hålls marknad en gång varje tenday och idag är en sådan dag. Bönder och andra producenter av mat och övriga förnödenheter samlas på marknadsplatsen och det är en allmänt gemytlig stämning med mycket liv och rörelse. Efter en runda frågor får äventyrarna veta att de haunted keeps som de hört talas om är relativt välkända i trakten. Det finns, som de tidigare vet fyra av dem:

  • Feathergale Spire – Ett högt torn i de västra delarna av the sumber hills. Idag är det hem till en något märklig sammanslutning av adelsmän från Waterdeep som kallar sig The Feathergale Society. De ser sig själva som riddare, men enligt folk häromkring verkar det vara lite si och så med den saken. vad som dock är säkert är att de ägnar sig åt att träna upp och rida på stora flygande djur, företrädesvis Gryphons.
  • Riverguard Keep – en fästning I östra delarna av sumber hills, lokaliserad vid stranden av river dessarin. Den brukade vara öde, men på senare tid har den befästs igen. Folket i Red Larch vet egentligen inte vilka det är som slagit sig ned där, men de vet att de arbetar hårt med att rusta upp den gamla borgen.
  • Scarlet moon hall – denna plats känner många till mest via dess rykte. Den påstås fortfarande vara hemsökt och tillskillnad från de andra haunted keeps har den, så vitt folket här vet, inte några nya ägare. Tvärtom är den allmänna uppfattningen att man gör bäst i att hålla sig på avstånd från Scarlet moon hall.
  • Sacred stone monastery – det här gamla klostret ligger i de södra delarna av sumber hills och har genom århundradena fungerat som bas för olika munkar. I långa perioder har det varit övergivet och det är en av anledningarna till att det uppfattats som haunted av folk i regionen. Sedan ungefär ett år tillbaka finns där en ny munkorden som arbetar med klostret som bas. Ingen här i Red Larch verkar veta något mer om dem.

Förutom att få den här informationen om de fyra haunted keeps som finns i regionen så noterar också rollpersonerna att de två andra huvudsakliga diskussioner som de hört bland lokalbefolkningen förut också är påtagliga bland folket på marknaden. Med andra ord är luften full av frågor gällande folks försvinnanden och specifikt, karavanen från Mirabar som verkar ha gått upp i rök någonstans i the sumber hills.

Rollpersonerna fortsätter sina vandringar i staden och kliver in på den andra vagntillverkarindustrin i stan – Waelvurs Wagonworks – för att undersöka ifall också de haft besök av någon som är påväg till Scarlet moon hall och ifall de sett till någon märklig symbol på någon av de vagnar som passerat den senaste tiden. Här tar det dock tvärstopp redan på framsidan på byggnaden där de möts av den buttra, otrevliga och aggressiva ägaren till stället Illmeth Waelvur. Han vill inte gärna svara på frågor, trots att rollpersonerna erbjuder mutor och stämningen blir snabbt allt annat än trevlig. Han vill absolut inte att de ska komma in i hans arbetslokaler, men äventyrarna kan se mellan de öppna dörrarna att den här arbetsplatsen knappast går att jämföra med den tidigare välskötta och professionella verksamhet de bevittnade ett par kvarter bort hos Thelorns safe journeys.

Istället för att provocera situationen ytterligare vänder rollpersonerna hem till Sister Garaele vid the all faiths shrine för att be henne djupare undersöka situationen med de fyra haunted keeps de nu funnit mer information om. Hon svarar att hon gärna hjälper dem, men att hon nu har fullt upp med att förbereda kvällens “council meeting”. Hon förklarar att stadens politiska ledning sammanträder en gång i månaden i kyrkan och att lokalbefolkningen då kan komma dit för att ställa krav och frågor. Det brukar vara fullpackat så hon har mycket att göra. Rollpersonerna förstår och bestämmer sig för att medverka vid det senare under kvällen. Istället beger de sig nu till polischefen som de tänk sig att prata med dels för att få allmän information om läget i staden, men också för att han omnämns i den dagbok som tillhört den försvunne handelsresanden.

Harburk Tuthmarillar håller till i stadens slakteri eftersom att hans fru är slaktare. Där försöker han, med mycket magra resurser, hålla igång polisverksamheten i Red Larch. Rollpersonerna får följa med in i hans “kontor” inrett i en del av det som är hans hem och tillika slakterifirma. Påväg in bevittnar också äventyrarna hur det hänger två personer har hängts upp i sina bälten på köttkrokar utanför lokalen. De är berusade och sover ruset av sig och det hela är ett skrattretande konkret exempel på att staden saknar ett ordentligt fängelse för tillfället. I samtalet med polischefen står det snart klart för rollpersonerna att han gör sitt bästa och att han befinner sig under hård press. Han är nervös inför kvällens council meeting där han alltid måste försvara sig menar han. Enligt hans position känns det inte som att något gått hans väg de senaste gem åren sedan han blev polischef och han känner sig aktivt motarbetad av de andra medlemmarna i rådet. Särskilt bitter är han över att staden enbart vill satsa pengar på att underlätta för stenbrottsindustrin och Mellikhos stone works. Dessa kunde istället gått till brottsbekämpning och utbildning menar han. Han kan bekräfta den information som äventyrarna har sedan tidigare och förklarar också mer om The Feathergale Society. Hans mest pressande angelägenhet är försvunna personer, men han och hans konstaplar har inte kunnat finna något konkret i ryktena om männen i kåpor i stenbrottet. Inte heller vet han vart delegationen från Mirabar skulle kunna tagit vägen, men vidhåller att det är mycket märkligt att den bara gått upp i rök.

Efter det här börjar äventyrarna att göra sig redo för kvällens möte i the all faiths shrine, men bestämmer sig för att det finns tid för dem att besöka en av de bättre klädaffärerna i staden. De har börjat utveckla en misstanke om att The Feathergale Society är ett viktigt spår, inte minst eftersom de minns mötet utanför Wave Echo Cave där flera välklädda krigare som red på stora gamar var en del. Kan detta ha varit The Feathergale Society och är det nu de som kontrollerar Feathergale Spire? Rollpersonerna vill i alla fall följa upp spåret och tänker att adelsmän kommer att vilja köpa fina kläder så därför kanske skräddaren kan ge dem mer upplysningar. Det hela visar sig dock inte ge så mycket förutom ett möte med en flamboyant figur som konstant vill få dem att prove det han tycker är “all the rage in Silverymoon” förtillfället. Det gäller allt från handskar och hattar till stövlar och kläder.

Tillbaka ute på gatan igen så har vädret nu blivit rejält försämrat. Det regnar och blåser snålt och känslan av en ruggig höstkväll ligger kompakt över staden. Människor skyndar sig hem eller mot the all faiths shrine för att delta i mötet och rollpersonerna följer det andra exemplet. I ögonvrån noterar dock Acio något som inte är som det ska. På framsidan av the Helm (värdshuset) sitter en gammal man och gungar sakta i en gungstol. Han göra inga försök att ta sig därifrån och han var inte där när rollpersonerna var på plats bara någon timme tidigare. Det här gör både Acio och de andra misstänksamma. Kanske kommer något att hända vid mötet? För säkerhetsskull stannar Aramis och Wyrin kvar på verandan till the all faiths shrine för att hålla den gamla mannen under uppsikt medan Siw och Acio går in för att underrätta Sister Garaele och de andra. Gatan är nu helt folktom och regnet piskar i vinden när den gamle plötsligt lyfter armen och pekar mot Aramis. Sedan skriker han:

Dark dreams surround you stranger. You have felt it too. The doom that is upon us. How do the dreams end stranger? Can you hide from the snake faced man? His many eyes seeks you now. You are dangerous to him. And his master.

Äventyrarna blir nu påtagligt skakade av det som liknar en profetia. De närmar sig den gamla mannen och försöker prata med honom, men han verkar inte veta vad han sagt. Han är blind och allmänt förvirrad. Sister Garaele har också bekräftat att mannen måste vara gamla Jihmen Panad som bor i en stuga strax utanför staden. Han gör inte en fluga förnär och hon tror inte att han är att oroa sig för, även om det onekligen är så att han för tillfället måste fått en vision av något slag.

Väl inne på mötet får rollpersonerna bevittna hur stadens politiska frågor aktualiseras, diskuteras och hanteras. Det styrande rådet – kort och gott bara kallat the council – består av sex personer, där rollpersonerna känner igen flera av dem, mest påtagligt Albaeri Mellikho, ägaren till det stora stenbrytarföretaget. Under kvällens gång blir det klart att den mest ansatt i rådet är polischefen Harburk. Precis som han hade väntat sig får han stå till svars för mycket av det som stadens invånare uppfattar vara problem och det blir också helt tydligt att stora delar av rådet aktivt motarbetar honom. En del andra konflikter blir också synliga så som att en av rådets deltagare, Illmeth Waelvur – den arge ägaren till en av stadens vagnindustrier, försöker använda sin position för att sätta press på den andra vagnindustrin i staden och dess ägare familjen Thelorn. När mötets ordförande, den välklädde och skarptänkte Elak Dornen, börjar göra sig klar för att avrunda det hela avbryts plötsligt allt av ett fruktansvärt och hjärtskärande skrik. Folket och rollpersonerna flyger upp och störtar mot ett rum i salens bakre del. I trängseln syns folkets bestörtning då de håller sig för munnen, backar och vänder sig bort från det de ser. Inne i rummet sitter en död man fastkedjad vid det lilla altare som finns placerat mot den norra väggen. Hans hals är avskuren och golvet täckt i blod. Över hans nakna bröst har någon karvat in budskapet: “Sinners repent”.

Förvirringen och uppståndelsen är av naturliga skäl stor. Efter ungefär en halvtimme har rollpersonerna tillsammans med Sister Garaele och polischefen Harburk Tuthmarillar fått ut alla obehöriga ur kyrkan och de kan börja undersöka mordplatsen. Omgående finner Aramis spår som leder från brottsplatsen och ut genom en bakdörr. Rollpersonerna drar sina vapen och följer spåren ut i den mörka staden där regnet fortfarande piskar i vinden. Det står snart klart att en grupp av humanoider, troligen människor, rört sig mellan kyrkan och en större lagerlokal. Spåren visar att gruppen uppehållit sig vid lagerlokalen en stund, men de leder också vidare tillbaka in i staden. Rollpersonerna följer dem fram till det stora boarding house som bara kallas Mother Yolanthas. Här försvinner spåren sedan i den upptrampade jorden och leran runt huset där uppemot 80 arbetare bor medan de jobbar i någon av stadens industrier. Det är uppenbart att åtminstone några ev de som tagit sig in i kyrkan tidigare under kvällen nu befinner sig här.

Comments

Birkovic

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.